Kolossen på Rhodos ansågs på sin tid vara en av världens underverk men bakom den ligger en ganska underlig historia som få känner till; det är en berättelse om genialitet och missberäkningar, oroväckande omen och överbelastade kameler.

Historien om kolossen börjar med ett krig. Regenten på den stora ön Cypern ville ockupera Rhodos eftersom det var en värdefull ö med ett fördelaktigt geografiskt läge, naturtillgångar och många hamnar. Invasionen påbörjades men år 305 f.Kr. lyckades Rhodos försvara sig och jaga bort sin fiende.

Nu ville man fira denna seger på ett storslaget sätt och man beslutade sig för att bygga en enorm staty av solguden Helios som man betraktade som sin speciella beskyddare och vars hustru Rhodos var en personifikation av ön.

Uppdraget gavs åt en lokal skulptör som hette Chares och som kom ifrån staden Lindos på ön. Han hade studerat under en av antikens största skulptörer, Lysippos, och ansågs därför vara mannen för jobbet.

Efter noggranna beräkningar och med hjälp av övergiven stridsutrustning från kriget byggdes så den enorma statyn av solguden och den var klar år 282 f.Kr. Ingen vet exakt hur den såg ut men från gamla mynt och vittnesmål har man åtminstone en idé: den stod med vardera foten om Rhodos stads hamnentré och skeppen seglade därmed genom solgudens ben för att komma in.

Tyvärr för Charos så insåg han att han hade gjort en felberäkning under konstruerandet av statyn och visste att knäna på den inte skulle hålla. Han begick därmed självmord innan han behövde uppleva den oundvikliga kollaps som skulle följa. Mycket riktigt, 54 år senare rasade statyn efter en kraftig jordbävning och dess bitar låg spridda i hamnen. Eftersom en spådom varnat lokalborna från att försöka bärga dem lät man dem vara i många århundraden tills en judisk köpman kom på 600-talet och köpte dem. Han smälte sedan ned bronset och fraktade iväg det på 900 kameler och så försvann ett av den antika världens sju underverk!